Jag är tornedaling, bosatt och verksam i norra delen av vårt kulturområde. Jag är en första generationens helt försvenskad lantalainen. Som för många andra som lever och verkar utanför maktens centrum är det inte vi själva som berättat historien om oss eller skapat bilden av vår plats. Det har någon annan gjort, av olika anledningar. Som för många andra i gränstrakter är den beskrivningen dessutom på ett annat språk, i vårt fall på svenska istället för på mitt modersmål meänkieli. Min erfarenhet av historielöshet och längtan efter ett språket är drivkraften i mitt arbete
Mina verk utspelar sig mellan skogar och gruvhål, mellan nationalstat och mångspråkighet, mitt i traditionerna, attityderna och konflikterna. Verken handlar om vår oberättade dåtid och en omvälvande nutid. Just nu är en av konflikterna behovet av el och mineraler i den gröna omställningens namn, där ovärderliga områden hotas av en industriell exploateringsiver som påminner om tidigt nittonhundratal. De koloniala tillvägagångssätten daterar sig till samma tid.
Jag tecknar. Att teckna är min metod för att ta itu med något jag vill lära mig. Det kan vara det noggranna undersökandet av en talls minsta beståndsdelar när jag behöver förstå mitt uppdrag som fastighetsägare med ansvaret att förvalta skog. Det kan vara det långsamma avtecknandet av ett polisprotokoll där Korpelarörelsens medlemmar anklagats för störande av ordningen. Det kan också vara den långsamma avskriften av ett avtal från ett vindkraftbolag, där tiden att teckna varje bokstav ger tid till reflektion, tanke och reaktion. Penna och papper är elementära och enkla verktyg för undersökning, tolkning och kommunikation med andra. Objektet för ett noggrant betraktande och beskrivande kan vara den lilla ovidkommande detaljen som är avgörande för förståelsen av en helhet och som kan beskriva pågående skeenden. Mina teckningar får ibland möta andra objekt, bilder eller ljud i utställningsrummet. Relationen mellan teckningar och objekt, variationer i skala samt placeringen i rummet är betydelsefullt för läsningen. Lika betydelsefullt är också den sociala aspekten, samtalen kring tematiken, som blir en del av lärandet och en viktig del av min arbetsprocess.
Det kollegiala sammanhanget är avgörande för att bygga tilliten till min egen praktik. Samarbetet i konstnärsgruppen Koncentrat är viktig för förutsättningarna att kunna verka och leva på den här platsen där mina teman finns. Våra gemensamma referensramar, både från den tornedalska och den samiska kulturen, ger underlag för att tillsammans undersöka och tolka vår närmaste omgivning.